I skridskoskolan utvecklas man och har roligt

Intresset för konståkning är fortsättningsvis stort. Bästa sättet att introduceras till grenen är att göra det via skridskoskolan. Karleby Konståkning firar 20-årsjubileum och föreningens skridskoskola engagerar ett åttiotal barn som njuter av att röra på sig, och har roligt medan de lär sig.

Ishallens omklädningsrum och korridorer är det liv och rörelse när tiotals barn förbereder sig inför skridskoskolans isträning. Barnen påminns om att spänna skridskorna tillräckligt vid vristerna och flera behöver ännu hjälp av en vuxen. När skridskorna är knutna, hjälmarna satta på huvudet och vantarna på händerna är det dags att förflytta sig ut på isen till skridskoskolans ledare.

– Konståkning är en otrolig gren som erbjuder upplevelser mellan himmel och jord. Det är en tekniskt utmanande gren som utvecklar kreativiteten och motoriken. Den här hobbyn ger en nya erfarenheter livet ut och man lär sig något nytt alla dagar. I föreningen har vi utbildade, barnkära ledare och gör allt på ett lekfullt sätt. Det är alltså inte så konstigt att barnen kommer tillbaka från isen med ett leende på läpparna, säger en stolt Emilia Lepola som ansvarar för Karleby Konståknings skridskoskola.

På isen delas barnen in i fem grupper.

– När man tittar från läktaren kan det se ut som en riktig myrstack, eftersom tiotals barn är ute på isen samtidigt, skrattar Minna Ojatalo, ordförande för Karleby Konståkning, och fortsätter att de tillsammans med handledarna har funderat på hur de kan ge varje barn utrymme att utveckla sina färdigheter också i en stor grupp.

ATT BÖRJA MED KONSTÅKNING som hobby lyckas bäst i skridskoskolan som inleds varje höst. Den viktigaste utrustningen är skridskor som stöder fotens ställning. En nybörjare ska köpa bra konståkningsskridskor, antingen begagnade eller nya. Återförsäljningsvärdet på skridskor som blivit för små är rätt bra och begagnade konståkningsskridskor finns bland annat till salu på Karleby Konståknings utrustningstorg. Man kan också börja med ishockeyskridskor eller mer förmånliga konståkningsskridskor som man hittar i stormarknaden.

– Vi sätter årligen upp ett program för skridskoskolan som består av gruppträning och exempelvis olika temadagar. Under temadagarna tränar vi till exempel glid eller hopp eller så gör vi något med bollar. Vi har också temadagar när barnen får ta med sig en kompis ut på isen, berättar Emilia Lepola.

Varje barn tränar grunderna i grenen i en grupp utifrån sin egen nivå. I gruppen Pisarat deltar nybörjare där de yngsta är 3 år gamla. De som kommit lite längre deltar i gruppen Lumihiutaleet och därefter kommer gruppen Timantit som tränar två gånger i veckan. Gruppen är också en utvecklingsgrupp inför tävlingsgrupperna.

Säsongen kulminerar i föreningens våruppvisning som också skridskoskolans elever får delta i om de vill.

Innan skridskoskolan börjar är det liv och rörelse i ishallens omklädningsrum. Bland barnen och föräldrarna står Kokkolan Taitoluistelijats ordförande Minna Ojatalo (till vänster) samt Emilia Lepola som är ansvarig för skridskoskolan.

UTAN FRIVILLIGA INSATSER skulle det inte vara möjligt för föreningen att upprätthålla verksamheten. I Karleby Konståkning betonas vikten av frivilligarbete och medelinsamling av att föreningen har två heltidsanställda tränare. På grund av grenens natur måste träningsansvaret uttryckligen innehas av professionella tränare. Totalt har föreningen ungefär 170 åkare som utövar grenen.

– De frivilliga driver i praktiken ett litet företag, för exempelvis i fjol var omsättningen för Karleby Konståkning 183 000 euro. De frivilliga ansvarar för såväl lönebetalning till de heltidsanställda arbetstagarna som ersättningar till de timanställda tränarna samt isavgifter. Därför är vi också mycket tacksamma över våra samarbetspartner, såsom Karleby Energi som stöder skridskoskolan, säger Minna Ojatalo.

Utöver samarbetspartnerna finansieras verksamheten med säsongsavgifter, talkoarbete, försäljningskampanjer och våruppvisningen som är ett mycket viktigt publikevenemang för föreningen.

– Vi skulle gärna sänka säsongsavgifterna, men under de senaste åren har vi tyvärr varit tvungna att höja dem i synnerhet eftersom reseutgifterna stigit. Nästan varje vecka tävlar konståkare från vår förening någonstans i Finland. Min egen dotter är 9 år gammal och hennes säsongsavgift för fyra månader är 829 euro, vilket inkluderar träningarna och isturerna. Utöver det ska också bland annat resor och utrustning betalas, liksom deltagaravgifter och domaravgifter för tävlingar och eventuella privatlektioner.

Ordföranden säger att hon är glad över att stadens höjningar av isavgifterna varit relativt måttliga. Ett problem är dock tidpunkterna för istiderna.

– Tävlingsgruppernas träningsturer börjar redan på eftermiddagarna när många ännu är i skolan. För att underlätta situationen har vi reserverat några turer i Kronoby under slutet av året. Vi ser mycket fram emot att den nya träningshallen ska bli klar. Den fyller ett verkligt behov.